Psaltaren 78
gamla testamentet
- 1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
- 2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
- 3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
- 4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
- 5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
- 6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
- 7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
- 8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
- 9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
- 10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
- 11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
- 12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
- 13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
- 14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
- 15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
- 16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
- 17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
- 18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
- 19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
- 20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
- 21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
- 22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
- 23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
- 24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
- 25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
- 26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
- 27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
- 28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
- 29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
- 30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
- 31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
- 32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
- 33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
- 34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
- 35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
- 36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
- 37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
- 38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
- 39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
- 40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
- 41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
- 42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
- 43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
- 44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
- 45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
- 46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
- 47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
- 48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
- 49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
- 50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
- 51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
- 52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
- 53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
- 54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
- 55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
- 56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
- 57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
- 58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
- 59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
- 60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
- 61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
- 62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
- 63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
- 64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
- 65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
- 66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
- 67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
- 68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
- 69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
- 70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
- 71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
- 72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
Psaltaren
gamla testamentet
- Psaltaren 1
- Psaltaren 2
- Psaltaren 3
- Psaltaren 4
- Psaltaren 5
- Psaltaren 6
- Psaltaren 7
- Psaltaren 8
- Psaltaren 9
- Psaltaren 10
- Psaltaren 11
- Psaltaren 12
- Psaltaren 13
- Psaltaren 14
- Psaltaren 15
- Psaltaren 16
- Psaltaren 17
- Psaltaren 18
- Psaltaren 19
- Psaltaren 20
- Psaltaren 21
- Psaltaren 22
- Psaltaren 23
- Psaltaren 24
- Psaltaren 25
- Psaltaren 26
- Psaltaren 27
- Psaltaren 28
- Psaltaren 29
- Psaltaren 30
- Psaltaren 31
- Psaltaren 32
- Psaltaren 33
- Psaltaren 34
- Psaltaren 35
- Psaltaren 36
- Psaltaren 37
- Psaltaren 38
- Psaltaren 39
- Psaltaren 40
- Psaltaren 41
- Psaltaren 42
- Psaltaren 43
- Psaltaren 44
- Psaltaren 45
- Psaltaren 46
- Psaltaren 47
- Psaltaren 48
- Psaltaren 49
- Psaltaren 50
- Psaltaren 51
- Psaltaren 52
- Psaltaren 53
- Psaltaren 54
- Psaltaren 55
- Psaltaren 56
- Psaltaren 57
- Psaltaren 58
- Psaltaren 59
- Psaltaren 60
- Psaltaren 61
- Psaltaren 62
- Psaltaren 63
- Psaltaren 64
- Psaltaren 65
- Psaltaren 66
- Psaltaren 67
- Psaltaren 68
- Psaltaren 69
- Psaltaren 70
- Psaltaren 71
- Psaltaren 72
- Psaltaren 73
- Psaltaren 74
- Psaltaren 75
- Psaltaren 76
- Psaltaren 77
- Psaltaren 78
- Psaltaren 79
- Psaltaren 80
- Psaltaren 81
- Psaltaren 82
- Psaltaren 83
- Psaltaren 84
- Psaltaren 85
- Psaltaren 86
- Psaltaren 87
- Psaltaren 88
- Psaltaren 89
- Psaltaren 90
- Psaltaren 91
- Psaltaren 92
- Psaltaren 93
- Psaltaren 94
- Psaltaren 95
- Psaltaren 96
- Psaltaren 97
- Psaltaren 98
- Psaltaren 99
- Psaltaren 100
- Psaltaren 101
- Psaltaren 102
- Psaltaren 103
- Psaltaren 104
- Psaltaren 105
- Psaltaren 106
- Psaltaren 107
- Psaltaren 108
- Psaltaren 109
- Psaltaren 110
- Psaltaren 111
- Psaltaren 112
- Psaltaren 113
- Psaltaren 114
- Psaltaren 115
- Psaltaren 116
- Psaltaren 117
- Psaltaren 118
- Psaltaren 119
- Psaltaren 120
- Psaltaren 121
- Psaltaren 122
- Psaltaren 123
- Psaltaren 124
- Psaltaren 125
- Psaltaren 126
- Psaltaren 127
- Psaltaren 128
- Psaltaren 129
- Psaltaren 130
- Psaltaren 131
- Psaltaren 132
- Psaltaren 133
- Psaltaren 134
- Psaltaren 135
- Psaltaren 136
- Psaltaren 137
- Psaltaren 138
- Psaltaren 139
- Psaltaren 140
- Psaltaren 141
- Psaltaren 142
- Psaltaren 143
- Psaltaren 144
- Psaltaren 145
- Psaltaren 146
- Psaltaren 147
- Psaltaren 148
- Psaltaren 149
- Psaltaren 150